Det hela startade med att jag såg henne vid lunchkön även hon såg mig då. Det skulle egentligen inte ha hänt någonting mer eftersom jag inte kände henne. Ändå ville ödet något annat och våra våra vägar korsades ihop när en klasskamrat till mig satt på samma bord som hon och hennes klasskamrat gjorde. Sedan bar det sig vidare därifrån eftersom vi pluggade kinesiska började vår samtalsämne om språket eftersom de var från Kina. Även här skulle det nog inte ha hänt någonting mer, men än en gång ville ödet något annat… Vi utbytte våra mobilnummer om ifall vi skulle behöva hjälp med kinesiska och lära dem svenska.
Nu hade jag hennes mobilnummer inlagd, och fick då också den underliga känslan inom mig som jag hatar. Jag lät numret ligga i mobilen ett par dagar och ärligt talat vet jag inte orsaken till varför jag skrev ihop ett SMS som jag sedan skickade iväg till henne. Flera timmar flöt förbi när jag väntade på ett svar tillbaka, men det kom inte. Jag antog att det inte skulle bli något då vilket också skulle få mig att bli kvitt den här känslan inom mig… Men ödet verkar vilja leka med mig.
Ett svar kom tillbaka på nästa dag. Jag gav min MSN till henne så vi sedan skulle kunna prata om det där. Väl där beslöt vi att vi skulle ta språkutbytet efter tenta perioden vilket jag höll med att vi skulle göra. Två veckor förflöts och tenta perioden var äntligen över. Jag tog kontakt med henne på MSN och tänkte prata om när vi skulle kunna mötas…. men ödet ville inte ge mig ett enkelt. Hon var nedstämd för hon kände att det gick bra på tentorna och jag kände på mig att det inte var lägligt och fråga om när vi skulle kunna ses för att prata kinesiska. Jag gick istället över till att försöka trösta henne, som jag med 99% visste att jag gjorde på ett katastrofalt sett eftersom jag inte kände att hon blev något gladare alls….
Det blev sedan tyst på chatten, jag kände att det nog var bäst sådär så jag inte förvärrade på situationen ännu mer. …
Jag är inte klar än, men jag orkar inte skriva mer nu utan jag lämnar det tills vidare…
